Ylva Ogland

 

Bea och Alex anslöt sig strax innan stängning. Tack för att ni kom!

 

Vaknade igår morse med bakfyllans spännande värk men valde att ignorera den för att istället dra på mig kappan och ta mig till andra sidan älven och hit.

Skrev för länge sedan här att jag hade planer på att anmäla mig som volontär på Röda Stens Konsthall och någon gång i början av september fick jag en introduktion och en genomgång av Ylva Oglands utställning Diverse Variations of Other Spaces. Igår gjorde jag min första dag som samtalsvärd där jag mest vankade fram och tillbaka sådär som en sett att museivakter gör och svarat efter bästa förmåga på besökarnas frågor. 

Ylva är ett geni. Vet liksom inte vart jag ska börja. Hennes konst är visuellt och konceptuellt komplett. Ett begrepp som ofta återkommer i hennes verk på ett eller annat sett i den här utställningen är det heterotropiska rummet. Det är helt okej om du inte hänger med nu men vill ändå dela med mig av Foucault teorier om icke-geografiska platser. Och om jag fattat rätt handlar det om vad vi kan kalla mellanrum. Någonstans mellan verklighet och fiktion. Typ.

Exempel. En tipi kan i barnets lek bli en grotta, när vi sover fantiserar vi i drömmen och i ruset av alkohol och droger kan vi visualisera oss bortom det som är. 

The mirror is, after all, a utopia, since it is a placeless place. In the mirror, I see myself there where I am not, in an unreal, virtual space that opens up behind the surface; I am over there, there where I am not, a sort of shadow that gives my own visibility to myself, that enables me to see myself there where I am absent: such is the utopia of the mirror.

Hängde du med?

I hela utställningen finns speglingarna, de oändliga repetitionerna av samma motiv, rum som bjuder in och rum som håller en utanför och på avstånd.  

Hursom. En väldigt, väldigt fin utställning som dessvärre hade sin sista dag idag.