Kanda Matsuya

I lördags hade jag en sån där dag som påminde mig om många av dom som jag hade som barn. Jag hängde ofta på min pappa i verkstaden på hans och min farbrors firma tidigt på morgonen trots att det var helg. Egna företagare och frilansare jobbar även på sin fritid, det fick jag lära mig tidigt.

Förra veckan frågade Maya mig om ville följa med henne. Och jag som, då som nu, i vanlig ordning, inte hade mycket för mig tänkte: varför inte!

IMG_7465 copy.jpg

Mötte i alla fall upp Maya lite efter tio på resturangen Kanda Matsuya, inte långt från där jag bor. Tog knappt tjugo minuter att gå nedför, i riktning mot mittersta Tokyo. Hon har för tillfället uppdraget att fotografera en rad välrenommerade restauranger. Om det är någon jag vill haka på till någons jobb, då är det Maya. 

IMG_7469 copy.jpg

Fick se hur de kavlade ut och skar upp sobanudlar för hand och köpte sen en skål med varm och en med kall soppa på sötad soja. Sörplade den som en ska tillsammans med stammisar och nya som stått och köat en halvtimme i regn och kyla. Det var det värt. 650 yen kostade en enkel portion och motsvarar 50 kr.

IMG_7481 copy.jpg
IMG_7482 copy.jpg
IMG_7494 copy.jpg
IMG_7493 copy.jpg
IMG_7497 copy.jpg

Sist fikade på fiket vägg i vägg med Good Neighbors Fine Foods, en minimal butik med lokal mat som hon också skulle fotografera. Jag köpte en 'mild' kaffe som jag reagerade så starkt på att jag efteråt köpte ett nytt kameraobjektiv på en impuls. Kul! Och från och med mycket snart kanske det kommer att komma upp bilder i lite bätte kvalitet. 

Gott så!

So. I recently had a day that reminded me a lot about many of those I had as a kid. I mostly stayed inside my dad's workshop at his and my uncle's company early in the morning, even though it was weekend. Self-employed and freelancers also work in their spare time, I learned that early.

Three days ago I joined Maya at her part-time work, which meant that I had to eat handmade soba noodles at Kanda Matsuya. It was no doubt a blast.