Vrångö

Det tog längre tid att vänja sig vid det gamla än jag tänkt. Visste att det inte skulle bli enkelt och jag var rädd att återuppta destruktiva tankemöster. Och det har väl gått sådär. Inte med samma sorts intensivitet som drev mig till beslutet att jag var tvungen att åka iväg, men ändå tillräckligt stark till att inte titta till den här lilla platsen, bloggen alltså.

Jag var som Beata när vi var på Vrångö och ba: hoho - är det någon här inne??

Har nog inte skrivit in adressen i webbläsaren och kollat statistiken på en vecka pga skör. Men tog mod till mig nu på morgonen och blev glad att när jag såg att ni inte verkar ha gett upp hoppet och har tålamod med mig :') <3

Ännu en mkt symboliskt laddad bild för att göra allt ännu tydligare. 

Vill be er att hålla ut lite till och säga att jag ska skärpa mig. Du ba: jajaja, se så, sluta snacka nu. Jag ska. Snart! :))))