Varför Färöarna?

 

Tänkte att jag skulle försöka sammanfatta hur jag från första början hamnade här. Och för att det ska vara möjligt är vi tvungna att gå tillbaka till hösten 2014 då jag med blandade känslor flyttade hem igen från Malmö och började på Valand. Ville inte lämna men det var lite av ett måste för att fortsätta läsa fotografi. 

Fint förstås och jag är fortfarande glad över mitt beslut men har under hela tiden längtat ut och bort. I omgångar har jag övervägt tanken på att ta en utbytestermin men varje gång jag tänkt den tanken har jag kommit fram till att jag vill åka utanför akademin. Att det jag vill uppleva handlar on något annat. 

Hösten 2014 hittade jag Nordjobb varpå jag gjorde en ansökan. Vid jul fick jag ett meddelande från en arbetsgivare på Island. De ville ha mig med en gång, men jag ville inte avbryta mina studier mitt i min första termin så jag avböjde. När jag återupptog kontakten på våren var alla tjänster tillstatta. Typiskt. Men någonstans här började mina förberedelse för att göra vad jag kunde för att få det jobbet nästa år. Dvs, i år. 

 
 

Uppenbarligen hamnade jag inte på Island i år ( heller ) men jag misströstar inte. För 1 ) Island finns kvar, 2 ) Färöarna är så mycket finare / fetare än vad jag någonsin föreställt mig. + Kan inte beskriva hur befriande det är för mig börja här, just för att det för mig är helt fritt från förväntningar och förutfattade meningar om vad en självuppfyllande resa är och borde vara.