Valand

 

Hallå, vad gulliga ni är! Tack för fina responsen. Ebba ville att jag skulle dra lite kort om min utbildning så här får du Det Stora Valand-inlägget! Tänker liksom att det bara är mina klasskompisar + min pappa som läser den här lilla bloggen och att något sådant inlägg vore slöseri med tid. Men för alla andra kan jag verkligen fatta att hela grejen är något ogripbar eftersom det mesta jag lägger upp handlar om helt andra saker. Sånt jag gör när jag inte är i skolan. Så för att alla ska hänga med i processen börjar vi från början.

 
 

Jag studerar andra året på det konstnärliga kandidatprogrammet i fotografi på Akademi Valand vilket är en del av den konstnärliga fakulteten på GU. Det betyder att jag läser fotografi på en akademisk nivå och i bästa fall går ut med en kandidatexamen i konst! En kan dela upp utbildningen i ungefär fyra delar. En del är praktisk (individuellt, konstnärligt arbete), en annan är teori (historia, litteratur), den tredje går igenom metod (teknisk baskunskap) och den fjärde handlar om kritik (kritisk reflektion kring sin egen och andras praktik). Något sånt!

I ettan hade vi ett ljust och bullrigt klassrum med takfönster på femte våningen. Då gick Mattias i blått fortfarande i vår klass och Moa med tofsen var inte på utbyte i Reykjavik (ååå lyllo dig!!!)

 
 

Det tog skitlång tid innan jag kände mig hemma i klassen. Jag var oändligt ledsen och fick inte kontakt med någon. Var vilsen och ville bara gråta hela tiden. Så kom oktober och vi skulle åka på enhets-resa (alla som läser foto) till Berlin men jag grät timmarna innan för allt kändes hopplöst tungt. Var nära på att ställa in pga rädslan av att ingen skulle vilja sitta bredvid mig på bussen tills jag tog mig samman efter resonemanget närsomhelst-kan-jag-alltid-åka-hem

 
 
 
 

Men någonstans på ett hostel i vad jag minns som nordöstra delen av Berlin  hände något. Jag hängde dag och natt med Gabi och Johanna, drack ful-vin och åt snuskig snabbmat. Vi gick på mängder av fotoutställningar, tog del av artisttalks och spenderade otaliga timmar i olika museibutiker <3

Så slutade med att vi klämde ihop oss i en photobooth och rensarde våra fickor på tyska mynt <3456678910

 
 

När vi kommit hem och repat oss från den intensiva resan började jag fotografera månen med det här helt absurt stora objektivet. Det väger åtta kilo nånting och med bräddvidden på etttusentvåhundra millimeter + en telekonverter på x2 är du orimligt nära rymden. Thomas som allt som oftast sitter i utlåningen brukade säga att detta var det minst lånade utrustningen men sen jag började har den statistiken ökat med flera hundra procent. Nu har han helt och hållet slutat räkna :))))

 
 
 
 
 
 
 

Och några lektioner senare i studio och i ljus tog jag den här testbilden till ett projekt jag var mitt uppe i då:

 
 

I februari satte Gabirella, Johanna och jag ihop en liten utställning tillsammans i Monitor som är en av skolans två gallerier. Vad kul det var, och vad bra det blev! Min del i rummet var den som gick helt i trä, också kallad allmoge-hörnan :)))

 
 

Någon gång ibland har vi gått i samlad trupp över till Trädgårdsföreningen och in i Palmhuset. Bra plats. 

 
 
 

I Maj kretsade allt kring vårutställningen. Här tog vi på oss att röja / skura / måla / bygga väggar parallellt med att producera något eget. Puh. Vilket projekt det var.  

 
 

Och som om det into vore nog med den var vi på eget elev-initiativ mitt uppe i en helt annan utställning på Galleri Krebsen under Köpenhamns Fotofestival. Samma dag vi skulle haft avslutning hemma i Göteborg slog vi istället upp porten som ledde in till stans sötaste och soligaste innergård samt bjöd in till vernissage. 

 
 

Några dagar innan hade bara hon och jag åkt ner för att sätta upp och samman våra verk. 

 
060415_7857.jpg
 

Mycket var tack vare Joachim för att det blev som det blev. Han som dansk hade hand om all kontakt med galleriet och vaktade större delen av tiden som utställningen hängde. Om du läser detta, tusen tack igen!

 
 
 

Och så kom hösten och med den termin tre. Den har hittills genomsyrats av Göteborgs internationella konstbienal, snabba resor till och från Alingsås i hyrbil och svurna svordomar över ett svårt samarbete.

 
 
 
 

Vi fick i alla fall ta del av Alingsås museums arkiv och botanisera inuti deras samlingar och bland alla föremålen.

 
 
 
 
 

En annan dag var vi på studiebesök hos Konstnärernas Kollektivverstad KKV i Sockerbrukets helt galna lokaler. 

 
 

Sen i somras avlöser programpunkterna varandra på a-Venue. Det är en tillfällig plats som elever på Valand / HDK / HSM kan utnyttja och göra publika evenemang i. Då och då arbetar jag där. Kom förbi då, ja!

 
 

Hela, hela tiden går vi på vernissage. Varje vecka är det någon som ställer ut. Bor du i Göteborg eller har vägarna förbi borde du kika in. Det är öppet för alla även om det kan verka vara en väldigt intern grej. Följ vår gallerigrupp på instagram och / eller facebook NU. De senaste att fastna på bild var Matilda och Julias jättefina bjudning. Så fint uppstyrt där de skrev individuella inbjudningskort med var sitt hursmorsknep på baksidan. På mitt sod det "En morot i spadet då, man kokar lax ger en utmärkt smak och färg."

+ Pyr Å Jox berättade om sin husvagnsemester de gjorde i somras. I ett fördraget och mörklagt rum hade en ljusinstallation med en lampa som roterade och som kastade skuggor på väggarna när det träffade figurer som de skurit ut. Tänk att du befinner dig mitt i outrot av Skymningssagor. Precis så var det! Och exakt lika fint.

 
 
 
 
 
 

Sen sitter jag för första gången en hel del här. Vid mitt alldeles egna skrivbord. Det rymmer nästan ingenting men den fungerar som en förlängd arbetsyta som kan få stå ostört, och inte som det en har hemma som hela tiden måste städas bort pga fyller tusen andra funktioner också. Här leker jag hemslöjdare och skriver stora planer i min workbook som är mitt allt. Och så vilar jag ögonen på min beiga kärlek jag köpte på Blocket som just nu står klämd mot elementet och en kartong med 50 meter ( ! ) analogt färg-papper, men inom en mycket kort framtid ska få ett värdigare liv som konstverk. Håhå. Detta kommer bli så bra. Det känner jag gå mig.

 
 

Och det var väl typ det. En koncentrerad soppa. Ställ fler frågor om du undrar något så kanske jag kan reda ut!