Vänner

Valand

 

Hallå, vad gulliga ni är! Tack för fina responsen. Ebba ville att jag skulle dra lite kort om min utbildning så här får du Det Stora Valand-inlägget! Tänker liksom att det bara är mina klasskompisar + min pappa som läser den här lilla bloggen och att något sådant inlägg vore slöseri med tid. Men för alla andra kan jag verkligen fatta att hela grejen är något ogripbar eftersom det mesta jag lägger upp handlar om helt andra saker. Sånt jag gör när jag inte är i skolan. Så för att alla ska hänga med i processen börjar vi från början.

 
 

Jag studerar andra året på det konstnärliga kandidatprogrammet i fotografi på Akademi Valand vilket är en del av den konstnärliga fakulteten på GU. Det betyder att jag läser fotografi på en akademisk nivå och i bästa fall går ut med en kandidatexamen i konst! En kan dela upp utbildningen i ungefär fyra delar. En del är praktisk (individuellt, konstnärligt arbete), en annan är teori (historia, litteratur), den tredje går igenom metod (teknisk baskunskap) och den fjärde handlar om kritik (kritisk reflektion kring sin egen och andras praktik). Något sånt!

I ettan hade vi ett ljust och bullrigt klassrum med takfönster på femte våningen. Då gick Mattias i blått fortfarande i vår klass och Moa med tofsen var inte på utbyte i Reykjavik (ååå lyllo dig!!!)

 
 

Det tog skitlång tid innan jag kände mig hemma i klassen. Jag var oändligt ledsen och fick inte kontakt med någon. Var vilsen och ville bara gråta hela tiden. Så kom oktober och vi skulle åka på enhets-resa (alla som läser foto) till Berlin men jag grät timmarna innan för allt kändes hopplöst tungt. Var nära på att ställa in pga rädslan av att ingen skulle vilja sitta bredvid mig på bussen tills jag tog mig samman efter resonemanget närsomhelst-kan-jag-alltid-åka-hem

 
 
 
 

Men någonstans på ett hostel i vad jag minns som nordöstra delen av Berlin  hände något. Jag hängde dag och natt med Gabi och Johanna, drack ful-vin och åt snuskig snabbmat. Vi gick på mängder av fotoutställningar, tog del av artisttalks och spenderade otaliga timmar i olika museibutiker <3

Så slutade med att vi klämde ihop oss i en photobooth och rensarde våra fickor på tyska mynt <3456678910

 
 

När vi kommit hem och repat oss från den intensiva resan började jag fotografera månen med det här helt absurt stora objektivet. Det väger åtta kilo nånting och med bräddvidden på etttusentvåhundra millimeter + en telekonverter på x2 är du orimligt nära rymden. Thomas som allt som oftast sitter i utlåningen brukade säga att detta var det minst lånade utrustningen men sen jag började har den statistiken ökat med flera hundra procent. Nu har han helt och hållet slutat räkna :))))

 
 
 
 
 
 
 

Och några lektioner senare i studio och i ljus tog jag den här testbilden till ett projekt jag var mitt uppe i då:

 
 

I februari satte Gabirella, Johanna och jag ihop en liten utställning tillsammans i Monitor som är en av skolans två gallerier. Vad kul det var, och vad bra det blev! Min del i rummet var den som gick helt i trä, också kallad allmoge-hörnan :)))

 
 

Någon gång ibland har vi gått i samlad trupp över till Trädgårdsföreningen och in i Palmhuset. Bra plats. 

 
 
 

I Maj kretsade allt kring vårutställningen. Här tog vi på oss att röja / skura / måla / bygga väggar parallellt med att producera något eget. Puh. Vilket projekt det var.  

 
 

Och som om det into vore nog med den var vi på eget elev-initiativ mitt uppe i en helt annan utställning på Galleri Krebsen under Köpenhamns Fotofestival. Samma dag vi skulle haft avslutning hemma i Göteborg slog vi istället upp porten som ledde in till stans sötaste och soligaste innergård samt bjöd in till vernissage. 

 
 

Några dagar innan hade bara hon och jag åkt ner för att sätta upp och samman våra verk. 

 
060415_7857.jpg
 

Mycket var tack vare Joachim för att det blev som det blev. Han som dansk hade hand om all kontakt med galleriet och vaktade större delen av tiden som utställningen hängde. Om du läser detta, tusen tack igen!

 
 
 

Och så kom hösten och med den termin tre. Den har hittills genomsyrats av Göteborgs internationella konstbienal, snabba resor till och från Alingsås i hyrbil och svurna svordomar över ett svårt samarbete.

 
 
 
 

Vi fick i alla fall ta del av Alingsås museums arkiv och botanisera inuti deras samlingar och bland alla föremålen.

 
 
 
 
 

En annan dag var vi på studiebesök hos Konstnärernas Kollektivverstad KKV i Sockerbrukets helt galna lokaler. 

 
 

Sen i somras avlöser programpunkterna varandra på a-Venue. Det är en tillfällig plats som elever på Valand / HDK / HSM kan utnyttja och göra publika evenemang i. Då och då arbetar jag där. Kom förbi då, ja!

 
 

Hela, hela tiden går vi på vernissage. Varje vecka är det någon som ställer ut. Bor du i Göteborg eller har vägarna förbi borde du kika in. Det är öppet för alla även om det kan verka vara en väldigt intern grej. Följ vår gallerigrupp på instagram och / eller facebook NU. De senaste att fastna på bild var Matilda och Julias jättefina bjudning. Så fint uppstyrt där de skrev individuella inbjudningskort med var sitt hursmorsknep på baksidan. På mitt sod det "En morot i spadet då, man kokar lax ger en utmärkt smak och färg."

+ Pyr Å Jox berättade om sin husvagnsemester de gjorde i somras. I ett fördraget och mörklagt rum hade en ljusinstallation med en lampa som roterade och som kastade skuggor på väggarna när det träffade figurer som de skurit ut. Tänk att du befinner dig mitt i outrot av Skymningssagor. Precis så var det! Och exakt lika fint.

 
 
 
 
 
 

Sen sitter jag för första gången en hel del här. Vid mitt alldeles egna skrivbord. Det rymmer nästan ingenting men den fungerar som en förlängd arbetsyta som kan få stå ostört, och inte som det en har hemma som hela tiden måste städas bort pga fyller tusen andra funktioner också. Här leker jag hemslöjdare och skriver stora planer i min workbook som är mitt allt. Och så vilar jag ögonen på min beiga kärlek jag köpte på Blocket som just nu står klämd mot elementet och en kartong med 50 meter ( ! ) analogt färg-papper, men inom en mycket kort framtid ska få ett värdigare liv som konstverk. Håhå. Detta kommer bli så bra. Det känner jag gå mig.

 
 

Och det var väl typ det. En koncentrerad soppa. Ställ fler frågor om du undrar något så kanske jag kan reda ut!

 

Arty People

 

Lite glesa uppdateringar här på sistone. Det beror på att det inte händer så värst mycket i mitt liv just nu mer än att jag packar ner det lilla jag har i lådor. Aja. Mer om det en annan gång.

Tänkte hur som helst visa några av mina bästa och kreativa vänner som jag känner. Sen en började på folkhögskola för över två och ett halvt år sedan har en hunnit träffa ett helt gäng duktiga och driftiga människor. Vissa finns på internet, andra inte. Så egentligen är det här ett ganska magert och selektivt urval men det här är helt enkelt vad jag kunde komma på och hittade med något sånär uppdaterat innehåll.

Vsg för tips!

 

Ingvild Davidsen, klick!

Viktor Lindström, klick!

arrivalsori2b.jpg

Oda Haugerud, klick!

Bordsskivan-3-copy_1200.jpg
9_1200.jpg
Uppvisning-3_1200.jpg

Fanny Hellgren, klick!

VATTEN01.jpg

Christopher Landin, klick

John Bengtsson, klick!

Gabriella Hasslinger, klick!

tumblr_njiwawduOf1r1lrvzo1_500.jpg
tumblr_nf11tmTzR71r1lrvzo1_500.jpg

Johan Andrén, klick!

Annika Marmén, klick!

 

Inser nu hur homogent det här blev. Liksom samma färgskala och lite samma motiv fast annorlunda. Antar att det blir så när en plockar bilder från personer som ingår i samma sfär som en själv. Den där vita medelklass kultur-eliten som är fullständigt överrepresenterad på konstskolor. Inte helt oproblematiskt. Tar oavsett mer än gärna emot dina tips. Länka till dig själv eller någon du tycker gör bra grejer. XXX

 

2015

123114_4809_99.jpg
123114_4796_66.jpg
123114_4818_88.jpg
 

Vilken kväll! Nyårsafton var bra på exakt allt. Vet liksom inte vart jag ska börja men firade hur som helst in det nya året med bland annat de här fina människorna hemma hos mig! 

Redan klockan sex stod Gabriella + vänner på tappan. Vi förberedde mat och smuttade på vin om vartannat och vid åtta fylldes hall och kök med ännu fler vänner med klirrarande kassar i händerna. Vi dukade upp och åt sedan av helt orimligt stora mängder mat som alla tagit med sig. Vips, så var det nästan midnatt och vi tryckte ihop oss så gott vi kunde på altanen. Det är nu som mingel-fotografen inom mig springer efter kameran, förevigar tolvslaget med lite skakig enhandsfattning samtidigt som vi korkar upp, skålar och pussas! Efter detta lägger jag kameran åt sidan lika fort som jag fått tag på den men dansar istället i timmar tills sista bussen ska gå och nästan alla försvinner ut i natten.

Gabriella och Oliver stannade över natten för att spendera hela nyårdagen i varsin soffa, äta gårdagens rester till sen frukost framför en film och nygräddade pannkakor till en ännu senare lunch och ytterligare en film.  

Alltså, så himla fin kväll + dag på alla sätt och vis. Var i början av kvällen lite nervös och orolig som en kan bli. Som värd/värdinnan känner en ju alltid ett visst ansvar för att alla ska trivas och att människorna som hamnat under samma tak ska fungera ihop. Igår (skriver det trots klockan är efter 00) var vi tre gäng som sammanfördes och vi blev totalt nästan 20 personer. Är ingen matematiker men känslan innan den där lilla oron släpper är ju att det finns oändliga kombinationer och utfall. Det kan liksom gå precis hur som helst!! Addera sen alla 1000 idiotiska idéer och krav om att nyårsafton ska vara på ett visst sätt och att det gärna ska bli årets fest.

Denna oro visade sig dock vara helt utan grunder och i de bästa av sällskap kände mig flawless och ville aldrig att det skulle ta slut. 2015 kunde inte börja bättre än såhär <3

I heart you 

 

Lost and found

 

Vilken helg! Den har verkligen gått från 0 - 100. Har känt mig så otroligt låg, så länge nu p.g.a mycket som pågått och fortfarande pågår privat. Har tvivlat på ungefär allt. Alla de här 1000 små projekten jag har haft den här hösten har varit lite av ett sätt att kanalisera alla de där tankarna och för att liksom göra något

Därför är det så kul att berätta att julmarknaden inte blev något annat än en succé. Så många som kom fram, köpte mina grejer och sa fina ord. Kan bara bli glad. Tack för det <3

Efter marknaden mötte jag upp och A som var i stan. Vi fikade och pratade om allt. Sen, när vi sagt hejdå, kom ca alla känslor som jag någonsin känt upp genom mina tårkanaler. Grät högt och hejdlöst på öppen gata att t.o.m två snubbar med keps och täckjacka stannade upp och satte sig framför mig på huk där jag satt mig på en stentrappa och frågade hur det var fatt. Alltså, dessa otippade medmänniskor. Ni får varsitt <3 <3

När tårarna var slut tog jag vagnen och bussen hem, fotograferade månen som var full (igen), åt en bit mat för att sedan åka tillbaka till stan och möta upp mina bästa och nyfunna vänner från skolan. Sen dansade vi till stället stängde och somnade tillsammans. 

| Soundtrack: Lost and found + Dina händer är fulla av blommor.

X

 

Ylva Ogland

 

Bea och Alex anslöt sig strax innan stängning. Tack för att ni kom!

 

Vaknade igår morse med bakfyllans spännande värk men valde att ignorera den för att istället dra på mig kappan och ta mig till andra sidan älven och hit.

Skrev för länge sedan här att jag hade planer på att anmäla mig som volontär på Röda Stens Konsthall och någon gång i början av september fick jag en introduktion och en genomgång av Ylva Oglands utställning Diverse Variations of Other Spaces. Igår gjorde jag min första dag som samtalsvärd där jag mest vankade fram och tillbaka sådär som en sett att museivakter gör och svarat efter bästa förmåga på besökarnas frågor. 

Ylva är ett geni. Vet liksom inte vart jag ska börja. Hennes konst är visuellt och konceptuellt komplett. Ett begrepp som ofta återkommer i hennes verk på ett eller annat sett i den här utställningen är det heterotropiska rummet. Det är helt okej om du inte hänger med nu men vill ändå dela med mig av Foucault teorier om icke-geografiska platser. Och om jag fattat rätt handlar det om vad vi kan kalla mellanrum. Någonstans mellan verklighet och fiktion. Typ.

Exempel. En tipi kan i barnets lek bli en grotta, när vi sover fantiserar vi i drömmen och i ruset av alkohol och droger kan vi visualisera oss bortom det som är. 

The mirror is, after all, a utopia, since it is a placeless place. In the mirror, I see myself there where I am not, in an unreal, virtual space that opens up behind the surface; I am over there, there where I am not, a sort of shadow that gives my own visibility to myself, that enables me to see myself there where I am absent: such is the utopia of the mirror.

Hängde du med?

I hela utställningen finns speglingarna, de oändliga repetitionerna av samma motiv, rum som bjuder in och rum som håller en utanför och på avstånd.  

Hursom. En väldigt, väldigt fin utställning som dessvärre hade sin sista dag idag.