Frågor

En kommentar

Fick en bloggkommentar om hur jag vågar wwoofa, vilket jag tycker är en fullt befogad fråga. Korta svaret på den är att en bit in i varje resa kommer lugnet.

Det kanske inte verkar så från ett utifrånperspektiv men alla som känner mig kan intyga om att det bor en fegis inom mig som vidtar alla tänkbara försiktighetsåtgärder. En äkta tidspessimist, vän av ordning och vill veta i detalj vad som väntar mig. Är den jobba i gänget som tvingar alla att gå långa omvägar eller vänta in mig om min magkänsla tvivlar. Alla ba: komigenrå medan jag åsnevägrar och muttrar i helvete heller.

Men aa. Antar att min inre kompass är både min svaghet och styrka. Vet ju med mig att mitt trygghetstänk ofta är överdriven och även om det låter knäppt och motsägelsefullt, litar jag blint på den.

Och. Hur klyschigt det än må låta, vill du - kan du. Inte övertygad? Läs: Liten handbok för en tveksam resenär

Tre månader / tre frågor

 
 
 

Idag är idag! För hundrafem dagar sedan flög jag hit och nu är det dags för mig att flyga tillbaka. Mina väskor är fyllda och jag väntar på att timmarna ska gå. Tänkte ta den tiden till att fråga mig följande:

Kom jag närmare Färöarna? Ja, men framförallt kom jag närmare mig själv och två nya människor. 

Lärde jag mig något? Ja, hur en finkammar en grusgång från sånt som inte är grus, att festen börjar tidigast någon timme efter midnatt och att tidtabellerna här är mest tillför syns skull.

Blev jag någon annan i huvudet där jag bor? Ja, nu vet jag att det inte är så farligt att inte veta på förhand. 

 

Fakta om mig

 

Att vara här är speciellt på många vis men att hela tiden vara i sitt huvud, nästan helt ostört från yttre faktorer kanske är den största skillnaden mot innan. Försöker förvalta det så gott jag kan och jag funderar mycket på mina värderingar. Vem jag är, vad jag vill / inte vill och vad jag står för osv. Har inte kommit fram till något extraordinärt ännu men tänkte att vi kunde bryta av med en lista på några frågor. 

Här ger jag dig femton fakta om mig!

Mental ålder: Någonstans mellan 35 och 45. Ibland 75. Verkar bero på dagsform. 

Hur vill du dö? Alltså så svårt, men vill väl bara somna in en sensommardag på min säng. Medan jag kan ana svaga röster från min familj som gör något vardagligt. Sen vill jag förmultna på något fint ställe. 

Cravings: Hummus och inlagd gurka ( alltid ), bakad fänkål, svenska jordgubbar och Oatlys Påmackan.

 
 
 

Faller för: Vettiga, gulliga och gängliga. Men framförallt inte macho. 

Skyller på: Att jag är vänsterhänt, astigmatiker, lillasyster, prematur, hobbydyslektiker osv osv ...

Slarvar med: Skölja frukten, använda tandtråd, läsa / lyssna på nyheter. Det sista skäms jag över.  

Tillkortakommanden: Som självutnämnd Jungfru är jag reserverad, kräsen, skeptisk och trög. :))))

Tillgångar: Får saker att bli fint / funka / smaka gott med få medel, tidsrealistisk och stabil.

Rädd för: Ormar, men min största källa till oro är att jag 1 ) inte kommer hitta någon som jag vill leva ett långt liv med,  2 ) om jag gör det vill den inte leva ett långt liv med mig. ( Mitt livs lott ).

 
 

Det är svårt: Att säga något smart i skarpt läge. Känner mig typ skenavrättad vid varje presentation.

Tycker det är viktig att: Ha små och stora projekt. 

Det är mindre viktigt med: Bredbenta män i offentliga rum och högljudda personer som egentligen inte säger något.

Dagdrömmer om: Ett gårdsliv på den Öländska / Gotländska glesbygden, med höns och knubbiga ungar, en semester på cykel och en kort, mörkt grön jacka jag sett och inte kan sluta tänka på.

 
 

Nyss upptäckt: Skrubba kroppen ordentligt med tättvantar och sen smörja in med salva gör en löjligt len och att mitt objektiv till min systemkamera är trasigt ( jag orkar inte! ).

Något otippat: Jag kan avgöra om någon är höger eller vänsterhänt genom att gå / sitta nära den! Tycker att det är direkt obehagligt att vara på höger sida om de flesta högerhänta och kan typ inte somna om jag inte får sova på vänster sida om en person. Tack Gud för den gåvan. Verkligen hyggligt.

Låna gärna listan och länka tillbaka. Vill veta allt om dig och ditt!

Bildkällor: min pinterest

 

Varför Färöarna?

 

Tänkte att jag skulle försöka sammanfatta hur jag från första början hamnade här. Och för att det ska vara möjligt är vi tvungna att gå tillbaka till hösten 2014 då jag med blandade känslor flyttade hem igen från Malmö och började på Valand. Ville inte lämna men det var lite av ett måste för att fortsätta läsa fotografi. 

Fint förstås och jag är fortfarande glad över mitt beslut men har under hela tiden längtat ut och bort. I omgångar har jag övervägt tanken på att ta en utbytestermin men varje gång jag tänkt den tanken har jag kommit fram till att jag vill åka utanför akademin. Att det jag vill uppleva handlar on något annat. 

Hösten 2014 hittade jag Nordjobb varpå jag gjorde en ansökan. Vid jul fick jag ett meddelande från en arbetsgivare på Island. De ville ha mig med en gång, men jag ville inte avbryta mina studier mitt i min första termin så jag avböjde. När jag återupptog kontakten på våren var alla tjänster tillstatta. Typiskt. Men någonstans här började mina förberedelse för att göra vad jag kunde för att få det jobbet nästa år. Dvs, i år. 

 
 

Uppenbarligen hamnade jag inte på Island i år ( heller ) men jag misströstar inte. För 1 ) Island finns kvar, 2 ) Färöarna är så mycket finare / fetare än vad jag någonsin föreställt mig. + Kan inte beskriva hur befriande det är för mig börja här, just för att det för mig är helt fritt från förväntningar och förutfattade meningar om vad en självuppfyllande resa är och borde vara.