♥︎

När vi sa hejdå

 

Hallå, när det här når dig har jag tagit två dagar ledigt för att göra en helg i Gøta och gå på G! Festival. Är helt orimligt pepp på detta! Träffa människor och lyssna på musik. Har inte så mycket material att visa just nu ( men jag har köpt nytt objektiv, hurra! ) så tänkte att vi tills vidare kunde glutta på hur min sista dag i mitt Gebege såg ut. Häng på!

 
 

Vindarna var varma och himlen hotande med oväder men vi vågade ändå chansa på att göra det jag alltid helst av allt vill göra: umgås med mina bästa människor och äta någon form av mat som innehåller gluten pga gott + mängder av bär på bryggan en bit nedanför min lägenhet. Bea var också mycket taggad :)))

 
 

Och Lara bodde fortfarande kvar men som fyra dagar efter mig åkte hem / tillbaka till Tyskland ))):

 
 

Kerstin ba: kan inte du ta bild på mig så jag kan visa mina tränare vad jag gör när jag inte är på träningen? Okejjrå. Hon tränar brasiliansk jujutsu = hon är brutalt stark + pluggar till dietist vilket betyder att hon kan allt värt att veta om kroppens kapacitet och näringslära. Så grym. Du vill inte möta henne i någon gren. 

 
 

Tycker så mycket om dessa kvinnor i denhär kombinationen. Vi är Sex and the city-kvartetten jag alltid velat ha. Eller ha och ha. Vara i / med, kanske. Och det är inte utan att det börjar krampa lite i bröstet på mig när jag ser dessa bilder. Vetskapen om att det nog kommer dröja länge innan vi återförenas allihop.

 

Galentines Day Pt. I

 

Mmmhm. Hade en sån där finfin helg vet ni. Finns ju tusen sätt att fira ( eller inte fira ) att det bara är ett vanligt veckoslut, Galentines eller Valentines day. Det gör en som en vill, efter lust och förmåga. Det vet bara du. Jag vet inte vilket det blev till slut men jag konsumerade det jag tyckte var vettigt. 

 
021316_6671.jpg
 

Som ett skirt set med underkläder och två biljetter till Suffragette till mig och min syster. Sån klyscha.

 
 
 
 
 

Sist, en bukett med bomullsblommor. Har gått förbi Blomrum så löjligt många gånger, att jag inte kunde med att lämna butiken ännu en gång utan att få med mig de där torkade kvistarna men med de fluffigaste bollarna som jag uppenbarligen inte kunnat släppa. Ibland behandlar jag mig bättre :)))

Hoppas också du tog hand om dig <3

 

MENS

 

Lite kuriosa: Jag fick min första mens på en Halloweenfest när jag var tolv år gammal. Jag hade nyss börjat i sjätte klass och var jättenojig för att jag inte skulle kunna skilja på vilket blod som var mitt och vilket som var fake och 'läskig' rekvisita. Ändå bra dag att blöda igenom på om det skulle skett. Det är en bra historia men vill egentligen prata om något helt annat.

I somras flyttade jag hem och tillbaka till min mamma i Göteborg från att ha bott i Skåne i två år. Det här + att befinna sig i en relation där den ena vill hålla fast vid vad som varit och den andra vill lämna, blev på något sätt för mycket för mig och min kropp svarade med utebliven mens. Jaha, vad skönt kanske du tänker, att slippa mens under en hel sommar och sen fortsatt lite drygt varannan månad under hösten och vintern. Men det var inte så det kändes.

Och jag har försökt sätta ord på vad som pågick i mig då men kan inte formulera mig bättre än att jag kände mig lite halv och liksom fel. Jag var ledsen inifrån och ut och min kropp fick kortslutning. Det rubbade min menscykel som varit en del av min vardag i tio år. TIO ÅR! Alltså. Var så peppad på att fira jubileum men så blev det som det blev.  

Nu mår jag bättre och på det hela uteblev drygt fyra menstruationer. Lite svårt att säga exakt och det kanske kan låta lite lite men för mig, där och då, var det liksom udden av mycket annat som inte heller stämde. 

Skriver detta för jag vill dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Har du förlorat din mens någon gång är du inte ensam och om du någon gång skulle förlora den: ge dig tid. Gråt i kudden, lyssna till dina behov och ta hand om dig okej. 

Är hur som helst himla glad för att den nu är tillbaka med någorlunda regelbundna mellanrum samt att jag nu får användning för min menskopp jag fick av min syster i lite försenad julklapp. THAT IS GENIUS. Klick!

 
 
 
 

Såg förresten föreställningen MENS på deras genrep tillsammans med Sofia som Hagateatern hade satt upp. Ser nu att den redan slutat gå men den var ju hur precis bra som helst. Skrattkrampade mig igenom hela föreställningen pga igenkänning och var på pricken träffsäker gällande ca allt. Och lite blandade känslor av gråt och skratt efteråt för att den gick precis nu, när jag kanske behövde det som allra mest. Fint. 

 

2015

123114_4809_99.jpg
123114_4796_66.jpg
123114_4818_88.jpg
 

Vilken kväll! Nyårsafton var bra på exakt allt. Vet liksom inte vart jag ska börja men firade hur som helst in det nya året med bland annat de här fina människorna hemma hos mig! 

Redan klockan sex stod Gabriella + vänner på tappan. Vi förberedde mat och smuttade på vin om vartannat och vid åtta fylldes hall och kök med ännu fler vänner med klirrarande kassar i händerna. Vi dukade upp och åt sedan av helt orimligt stora mängder mat som alla tagit med sig. Vips, så var det nästan midnatt och vi tryckte ihop oss så gott vi kunde på altanen. Det är nu som mingel-fotografen inom mig springer efter kameran, förevigar tolvslaget med lite skakig enhandsfattning samtidigt som vi korkar upp, skålar och pussas! Efter detta lägger jag kameran åt sidan lika fort som jag fått tag på den men dansar istället i timmar tills sista bussen ska gå och nästan alla försvinner ut i natten.

Gabriella och Oliver stannade över natten för att spendera hela nyårdagen i varsin soffa, äta gårdagens rester till sen frukost framför en film och nygräddade pannkakor till en ännu senare lunch och ytterligare en film.  

Alltså, så himla fin kväll + dag på alla sätt och vis. Var i början av kvällen lite nervös och orolig som en kan bli. Som värd/värdinnan känner en ju alltid ett visst ansvar för att alla ska trivas och att människorna som hamnat under samma tak ska fungera ihop. Igår (skriver det trots klockan är efter 00) var vi tre gäng som sammanfördes och vi blev totalt nästan 20 personer. Är ingen matematiker men känslan innan den där lilla oron släpper är ju att det finns oändliga kombinationer och utfall. Det kan liksom gå precis hur som helst!! Addera sen alla 1000 idiotiska idéer och krav om att nyårsafton ska vara på ett visst sätt och att det gärna ska bli årets fest.

Denna oro visade sig dock vara helt utan grunder och i de bästa av sällskap kände mig flawless och ville aldrig att det skulle ta slut. 2015 kunde inte börja bättre än såhär <3

I heart you 

 

Mamma

 

Det här är kvinnan som bar på mig i åtta månader, för att sedan krysta ut mig för lite mer än 22 år sedan. Min mamma. Hon är helt fantastisk. Förutom att hon förlöst sina egna ungar, min syster och jag, är hon barnmorska på daglig basis och hjälper mammor och pappor mest hela tiden och har gjort det sen typ alltid. Både på jobbet och utanför. Och jag är så himla stolt över henne!

För sen jag var liten har min mamma kommit hem efter långa och tunga nätter med choklad och blommor från nyblivna föräldrar var och varannan natt. De skickar kort och insändare i tidningen för att tacka för att hon har stått bredvid när deras barn kommit till livet. Och hon står stadigt. Exakt så där stadigt som bara en kvinna i mogen ålder kan göra. Aldrig har jag tvivlat på att hon gör ett bra jobb. 

Kan ni förstå, att det var min mamma som en natt tog emot en ung kvinna på avdelningen där hon arbetade, såg henne, vad hon bar på och allt hon hade gått igenom. Hela historien blev sedan en bok och min mamma finns med i den men går under ett annat namn. 

 
 

Men det kostar inte gratis att vara en medmänniska och stå på barrikaderna för kvinnors rättigheter. Just nu är mamma sjukskriven på grund av för högt blodtryck och är allmänt märkt av hårda år på en arbetsplats som är under all kritik. Vården är inte längre vad det har varit och i höstas fick mamma + några kollegor nog och slog larm om vilka konsekvenser det får för både arbetstagare och föräldrar. Se klippet från svts västnytt här

Blir så arg när jag tänker på att uppsägning är enda möjliga utvägen för att skapa debatt och visa att sättet man (läs: män) ser på yrket, driver vården i stort och hur man behandlar personalen är ohållbar. Är 100 på att allt detta aldrig ens ägt rum om det inte vore för att yrkeskåren består av majoriteten kvinnor. 

MEN. Kärlek och Systerskapet ska krossa patriarkatet osv x x x