Skolor och zen

Nä men alltså det här håller ju inte. Är obviously inte kapabel till att ta hand om den här bloggen längre. Kanske beror det på att jag inte reser och har blivit hemmablind. Vet inte. Ser inget underhållsvärde i något. Eller så beror det på våren. Tycker att jag blir likadan varje år. 

Med våren kommer vad som känns som hundra deadlines som ligger mellan mars och maj. Det brukar resultera i tre månader med tunnelseende. Kan inte ta in något som inte berör det jag söker och sen är det som om hela mitt liv hänger på någon jurys besked. Intellektuellt vet jag att det inte är sant men emotionellt känner jag mig livegen av det.

Borde väl som bloggare ta mitt ansvar och inkludera er i min vardag men när det handlar om sånt här vågar jag inte nämna något om det inte alls är säkert eller så tänker jag att det är onödigt att ta upp sånt som kanske inte ens blir av? Haha, jag lägger ner nu. Det här går väl till historiens mest kryptiska inlägg någonsin. 

Lol. Såg nu att Flora skrivit en krönika om exakt detta och hur jobbigt det kan vara. Läs den! Skillnaden är väl att jag söker två saker, varav den ena kräver att jag även söker en hel del ekonomiskt stöd. Det andra måste jag plugga på och skriva ett bra reslutat på ett prov då jag saknar en viktig merit. Den ena sätter punkt på utbildningen jag påbörjat medan den andra innebär att jag behöver starta om på nytt. Och jag vet helt ärligt inte vilket jag helst vill. Eller vad som är 'bäst'. Velar och väger alternativen mot varandra hela tiden. Det äter upp mig.

Har hängt mycket på Hagabadets spa i Sannegården på sistone i hopp om att hitta zen och skingra tankarna. Mest själv men en torsdag släpade jag med mig min syster. Ligger här, plaskar, vaggas i en avslappningsstol, svettas eller stirrar tomt upp i taket till tonerna av brusande vatten och hissmusiken i högtalarna.

Det var väl det. Stå ut med mig och håll tummarna okej <3