Saker människor sa till mig innan jag åkte till Japan

Vet inte hur stort underhållningsvärde det här har för er som står utanför och det är mögligt att det är lite tidigt att kunna säga säkert men för egen del tycker jag att jag har haft stor behållning av att bemöta mina egna och andras tankar om hur Japan skulle vara. Som ledmotiv kan ni kolla på klippet och lyssna på Carola när hon sjunger hitten Tokyo.

Hej här kommer bloggens hittills mest fördomsfullaste inlägg någonsin!

 

"I Japan säljs det bara damkläder i storlek 36. Allt annat är liksom specialstorlekar" Stämmer inte. Det är s-xl som hemma. Dock är också skorna s-xl. Det är bara konstigt.

"Trafiken är vild" och "Det är svårt att orientera sig" Stämmer inte heller. Går ju inte likna Tokyo med Gbg heller men även om en gör det så är det inte så illa. Att det är vänstertrafik och en extra fil tycker jag en vänjer sig snabbt vid. Sen är lite som som om de höga husen blir som enorma ljuddämpare. Bruset och bullret är inte alls så påtagligt om en tar sig någon gata innanför de största. Det är också där en hittar de absolut bästa och mysigaste ställena tycker jag. Regel: undvik huvudgator och upptäck bakgator.

Det svåra är inte att ta sig fram, det svåra tycker jag börjar när en är framme. Klen tröst kanske. 

"Du kommer vara jetlagad i en vecka" Stämmer inte! Somnade visserligen sittades på en bänk i en lekpark och sov bort två timmar (!) dag 1 och vaknade av en gammal tant som tydligen hållt ett vaknade öga över mig, undrade hur det var med mig och bad mig sitta kvar medan hon hämtade tre sorters energidryck. <3 Drack en och en halv. Somnade sen tidigt på kvällen och vaknade som om det vore vilken vanlig dag som helst hemma. Vad det var i dom energidrycken kan en undra.

Nu går jag upp mellan 6.30 och 7 varje morgon utan problem och tar en promenad. Det är det enda tiden jag står ut med att vara utomhus men knappt ens då. Det är så Himla varmt här. Och kvavt. Är uppriktigt ledsen att jag inte får vara med om svensk höst i år heller. Det är då jag trivs som allra bäst. Åå. Hoppas ni har det bra de är hemma. <3

"Alla är mycket kortare och du kommer känna dig som en jätte" Stämmer inte. Jag är 168 cm lång och jag upplever mig inte som en skyskrapa bland hyddor i mängden. Tycker typ inte att det är så stor skillnad? Lite kanske. Inte så mycket på längden men många är liksom tunnare? Jag vet inte. 

"Det är omöjligt att undvika kött/fisk i maten" Okej detta är klurigt. Speciellt om en inte kan språket vilket jag inte kan. De allra flesta har bilder i menyerna och det gör det hela något lättare. Men inte ens på japanska verkar de helt greppa vegan-konceptet? Generellt tycker jag dock det är enklare med små och lite udda ställen än på mer uppstyrda restauranger. Vad jag inte räknat med att de känns som om de tar illa upp när jag frågar om det är möjligt att modifiera en rätt. Tycker inte om att kränka Japanerna som är så gulliga mot mig. ):

"Människor kommer vilja ta kort på dig som blond heela tiden" Stämma inte. Eller det kanske sker bakom min rygg. Det vet jag inte, Men det har hänt en gång på en vecka och då råkade jag av misstag gå mitt ni i ett pågående portätt. Ops. Däremot kan jag ana att det snicksnackas en del. Blickar och några ord sådär. Det gör mig lika delar oerhört vetgirig som smått irriterad. 

Kommer väl får äta upp detta senare men aa det är mina iakttagelser. Vad människor inte sa till mig men som är en påtaglig skillnad är att det liksom finns en oskriven regel, västerlänningar mellan. Det uppstår situationer på övergångstälten, i parken eller i varuhuset då jag möter någon som till det yttre liknar mig. Och nu spekulerar jag bara. Men jag har en känsla av att den jag möter tänker att vi har mer gemensamt eller alla andra vi möter. Enbart grundat på våra utseenden. Hänger du med? Det har jag aldrig varit med om tidigare. Vad gör jag? Hur ska jag bete mig?