Life, oh life

 
 

Haha, jag lever! Eller nätt och jämnt vid liv. Ska säga att jag bryter ihop typ hela tiden av alla och ingen orsak. Söker så många sommarjobb just nu som tar energi. För att inte tala om det stresspåslaget som pågår i mig över att inte få några besked eller veta vad jag ska förhålla mig till. Har liksom inte utrymme för några motgångar. Alls.

Ser allt som oftast ut som ovan. Med lite tom och blank blick mellan mina kraftasnträngningar. Vet att fler än mig sitter i ungefär samma sits. Styrkekramar till alla oss som inte har vett nog att ligga på latsidan, inte ens på en vilodag. OBS. Vill inte på något sätt glorifiera bilden av den sönderstressade studenten som försöker hinna allt + mer. Det har ett pris och det kostar ork. Har fortfarande inte kommit underfund med om det är värt eller ovärt ännu. 

Har hur som helst bokat biljett till Helsingfors via Stockholm den här helgen som något slags paus antar jag. Mitt huvud ba: Frida, hur tänkte du att du skulle ha tid med de rå? Jag ba: Ska du skita i. 

PS. Vad får jag verkligen inte missa på färjan / i Finland ??