Hemma

IMG_6043 (1) copy.jpg

Min söndag hamnade aldrig på bild. Antar att kameran låg nedpackad eller nåt. Var vid den här punken något otroligt trött på att dra/putta min tunga resväska vart jag än skulle i värmen och att allt vällde ut varje gång jag behövde en grej.

Som att ha en gnällig sumobrottarsnorunge i trotsåldern med sig he-ela tiden. Ville vråla, lägga mig på marken och lipa några gånger när hjulen ännu en gång hakade upp sig i de där j*vla stenplattorna med skåror och/eller pluppar på vid varje övergångsställe som ska underlätta för synskadade och som ibland kantar hela trottoarer heh. Har ingeting till övers när det kommer till dom. Sry.

Sista natten hade jag inte heller hittat någon som jag tycke vore vettig nog på CouchSurfers hemsida som kunde erbjuda mig en plats att sova på, plus att jag var fysiskt och psykiskt utmatad att det nog inte hade gått ändå. Så då gjorde jag det enda rimliga och bokade in mig på ett hostel som låg nära och bra till mitt egna boende. Ganska billigt också. Men det bästa med det hostlet var att det är kvinnoseparatistiskt. Centurion Ladies Hostel Uenopark. Mmm. Ger detta tio av tio i betyg. 

Hostel är egentligen nog inte min grej. Tycker den typen som har hostel som sin grej är i regel jobbiga. Men det kanske aldrig varit själva stället eller konceptet jag tyckt illa om, utan männen. Det här var oavsett något annat än vad jag varit van vid. Lite som att komma hem.

IMG_6114 copy.jpg

Så låg här och kollade på Tro hopp och kärlek. <3 Bara den grejen att det inte hade knarrande våningsängar som det brukar vara, utan att var och en hade sitt lilla egna kryp in. <3 Sov så gott här.

IMG_6117 copy.jpg
IMG_6125 copy.jpg
IMG_6134.jpg
IMG_6139 copy.jpg
IMG_6132 copy.jpg

Sen hände detta. Jag blev med ett helt rum. Med ett kylskåp, bord och stol, en bred säng, klädstång och balkong. Ser kanske inte så mycket ut men det känns väldigt skönt att sakta kunna börja bygga mitt egna bas. Resan börjar här.