Mind the gap

 

Vet inte om det har framgått så i detta inlägg vill jag förtydliga hur blessed jag känner mig inför att jag flyttade hit till Färöarna. Om en ens kan tala om en flytt som bara omfattar tre månader men aa.

Jag har i nu två, nästan tre veckor tillbringat majoriteten av min tid på egen hand ( bortsett från frukost, fika och lunch på jobbet och några eftermiddagar med Jarek ) och det är även under den här perioden som mycket börjat falla på plats. Innan jag flög befann jag mig i någon form av oavbrutet upplösningstillstånd pga anledningar. Lite för mycket av allt gjorde att jag i perioder fick svårt att andas ordentligt och det var bland annat därför som jag gick till en fysioterapeut i våras om du minns.

Hon var jättefin och bra och gav mig flera verktyg för att få ner andningen där den hör hemma. Det hjälpte verkligen när det var som värst men som du nog vet kan det vara svårt att se och förstå vad det är som fattas eller behövs förändras när perspektivet är att en befinner sig mitt inuti det.

Nu är jag här och då och då kommer allt det där tillbaka men ofta fylls jag av tacksamhet. Över att det på det hela är helt otroligt att jag fått tillåtelse att tillfälligt "försvinna". Vill inte på något sätt förespråka metoden att fly i dess bemärkelse att en tar avstånd från allt vad som känns fel, för det tror jag inte funkar i längden. Men jag tror på kraften som kommer av att få möjlighet att på håll finna kärnan och sen ta det där ifrån.

Idag är det första september och om fyra dagar är jag hemma. Jag ser så mycket fram emot den här hösten.