MENS

 

Lite kuriosa: Jag fick min första mens på en Halloweenfest när jag var tolv år gammal. Jag hade nyss börjat i sjätte klass och var jättenojig för att jag inte skulle kunna skilja på vilket blod som var mitt och vilket som var fake och 'läskig' rekvisita. Ändå bra dag att blöda igenom på om det skulle skett. Det är en bra historia men vill egentligen prata om något helt annat.

I somras flyttade jag hem och tillbaka till min mamma i Göteborg från att ha bott i Skåne i två år. Det här + att befinna sig i en relation där den ena vill hålla fast vid vad som varit och den andra vill lämna, blev på något sätt för mycket för mig och min kropp svarade med utebliven mens. Jaha, vad skönt kanske du tänker, att slippa mens under en hel sommar och sen fortsatt lite drygt varannan månad under hösten och vintern. Men det var inte så det kändes.

Och jag har försökt sätta ord på vad som pågick i mig då men kan inte formulera mig bättre än att jag kände mig lite halv och liksom fel. Jag var ledsen inifrån och ut och min kropp fick kortslutning. Det rubbade min menscykel som varit en del av min vardag i tio år. TIO ÅR! Alltså. Var så peppad på att fira jubileum men så blev det som det blev.  

Nu mår jag bättre och på det hela uteblev drygt fyra menstruationer. Lite svårt att säga exakt och det kanske kan låta lite lite men för mig, där och då, var det liksom udden av mycket annat som inte heller stämde. 

Skriver detta för jag vill dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Har du förlorat din mens någon gång är du inte ensam och om du någon gång skulle förlora den: ge dig tid. Gråt i kudden, lyssna till dina behov och ta hand om dig okej. 

Är hur som helst himla glad för att den nu är tillbaka med någorlunda regelbundna mellanrum samt att jag nu får användning för min menskopp jag fick av min syster i lite försenad julklapp. THAT IS GENIUS. Klick!

 
 
 
 

Såg förresten föreställningen MENS på deras genrep tillsammans med Sofia som Hagateatern hade satt upp. Ser nu att den redan slutat gå men den var ju hur precis bra som helst. Skrattkrampade mig igenom hela föreställningen pga igenkänning och var på pricken träffsäker gällande ca allt. Och lite blandade känslor av gråt och skratt efteråt för att den gick precis nu, när jag kanske behövde det som allra mest. Fint.