Mamma

 

Det här är kvinnan som bar på mig i åtta månader, för att sedan krysta ut mig för lite mer än 22 år sedan. Min mamma. Hon är helt fantastisk. Förutom att hon förlöst sina egna ungar, min syster och jag, är hon barnmorska på daglig basis och hjälper mammor och pappor mest hela tiden och har gjort det sen typ alltid. Både på jobbet och utanför. Och jag är så himla stolt över henne!

För sen jag var liten har min mamma kommit hem efter långa och tunga nätter med choklad och blommor från nyblivna föräldrar var och varannan natt. De skickar kort och insändare i tidningen för att tacka för att hon har stått bredvid när deras barn kommit till livet. Och hon står stadigt. Exakt så där stadigt som bara en kvinna i mogen ålder kan göra. Aldrig har jag tvivlat på att hon gör ett bra jobb. 

Kan ni förstå, att det var min mamma som en natt tog emot en ung kvinna på avdelningen där hon arbetade, såg henne, vad hon bar på och allt hon hade gått igenom. Hela historien blev sedan en bok och min mamma finns med i den men går under ett annat namn. 

 
 

Men det kostar inte gratis att vara en medmänniska och stå på barrikaderna för kvinnors rättigheter. Just nu är mamma sjukskriven på grund av för högt blodtryck och är allmänt märkt av hårda år på en arbetsplats som är under all kritik. Vården är inte längre vad det har varit och i höstas fick mamma + några kollegor nog och slog larm om vilka konsekvenser det får för både arbetstagare och föräldrar. Se klippet från svts västnytt här

Blir så arg när jag tänker på att uppsägning är enda möjliga utvägen för att skapa debatt och visa att sättet man (läs: män) ser på yrket, driver vården i stort och hur man behandlar personalen är ohållbar. Är 100 på att allt detta aldrig ens ägt rum om det inte vore för att yrkeskåren består av majoriteten kvinnor. 

MEN. Kärlek och Systerskapet ska krossa patriarkatet osv x x x