Kaffihúsið med Hilma

 

I helgen hände detta. Jag gick jag ner till hamnen med Hilma af Klint under armen och beställde en liten cappuccino och croissant på Kaffihúsið. Föreställ dig mig hur jag sjunker ner på en hörnplats vid fönstret, tar upp mina glassögon ur fodralet, putsar dom noga och sen sitter hukad över en bok i två, tre timmar. Där har du min nya hobby. 

 
 

Det är för mig helt främmande att sitta på ett kafé och läsa men hallå, det är ju jättemysigt? Har alltid tänkt att jag skulle bli tankspridd av allt som händer runtomkring med det gör mig konstigt nog mer fokuserad än hemma. Där är det ju hundra andra saker som kan / ska göras. 

 
 

Läste hur som helst nästan ut den här tunga. Haha, kan du läsa vad jag har strukit under? Boken bygger på Hilmas anteckningar från början av nittonhundratalet när hon ingick in den hemliga och heliga gruppen De Fem. Det har tagit mig hela juli att ta mig genom den. Nu längtar jag efter att ta tag i något lite lättre.