Kaffe m Bea

 
 
 
 
 

Lite bättre bilder på när Bea och jag sågs på stan igår. Vilket först kändes surrealistiskt efter en sommar isär, att vi nu kan gå bredvid varandra igen. Prata snabbt och sluddrigt, skratta och snacka skit om saker som vi stör oss på. Ingen av oss är väl speciellt bra på att höra av den andra när vi inte är i samma stad men som två bäztisar från skolan finns vi alltid där för varandra när sommarlovet är slut.

Kom på mig själv att tänka på det när vi gick på gamla gator ihop. Är det något jag är stolt över så är det att vi alltid stöttat varandra i att söka sig till nya sammanhang. Ingen gör anspråk på att äga den andras fulla uppmärksamhet. Något annat hade nog inte gott. På sju år har vi klarat av Svalöv, Malmö, Tidaholm och nu Torshamn. Det finns en styrka i det men det kräver såklart en trygghet som bygger på att vi båda vet att var och en finns kvar när den andra kommer hem.