Kabuki med Ayaka

Hallå! Jag lever! Bloggen också. Men bara knappt. Idag är det en vecka sedan jag landade på Landvetter men jag har gett mig tid till att även landa mentalt. 

Till den början var jag helt överväldigad över att vara tillbaka. Möjligheten att prata med vem som helst när som helst. Var eventuellt liiite väl entusiastisk på Kastrup. Läsa på skyltar, ingredienslistor. Äta normala saker. Gå på höger sida igen. Allt sånt. Sprack till och med på rösten när jag såg min pappa då han hämtade mig. Men i helgen som var gick jag in i en (symbolisk) vägg av känslor att ta ställning till som kom med att jag mött så många människor och relationer som liksom legat på paus i tre och en halv månad. Phju. 

Även om jag umgåtts med vänner i Tokyo har jag hållit mig mycket i bakgrunden av naturliga skäl och nu skakar större sociala sammanhang mig. Inte mycket, men tillräckligt. Så jag står kvar i skuggan ett jag till tills jag acklimatiserat mig till min nya / gamla miljö. 

Nåväl. Nog om det. Det sista jag gjorde innan jag åkte var ta en sista kaffe med Ayaka på Kabuki, dit hon tog mig första gången vi sågs om du minns. Som jag älskar det stället. 

IMG_3009 (1).jpg
IMG_3015 copy.jpg
IMG_3035 copy.jpg
IMG_3033.jpg
IMG_3025 copy.jpg

Och den gulliga människan hade med sig en anteckningsbok som hon gjort (!!!) på hennes jobb i pappersbutiken. Hon valde bruna o-linjerade sidor för hon vet hur mycket jag tycker om brunt och för att jag skulle kunna välja om jag vill skriva eller klistra in bilder i. <3 Alltså. Den gesten. Blev helt rörd och nästan arg på henne för att hon är alldeles för snäll och omtänksam.

IMG_3029 copy.jpg

Tänker att det kommer att komma en del inlägg med gammalt material ett tag nu. Hoppas det är okej med er. Ska väl också sätta hop någon sammanställning över min tid i Japan men också året som gått och kanske om jag känner jag mig produktiv och gör en kort Tokyo-guide med. Skulle det vara kul?