5km

 

En såndär sak som jag inte trodde att jag skulle göra för några år sedan är att ställa upp på att springa ett lopp. Det är bara att konstatera faktum att jag aldrig varit en tävlingsmänniska och finner inget större nöje med att jaga personliga rekord och kämpa för laget och sånt. Aldrig greppat. 

Men igår hände det. Åse övertalade mig att springa Fredsloppet tillsammans med henne och Siri i Slottsskogen. Tycker ju om löpning av den anledningen att det på ett sätt är en väldigt demokratisk idrott. En behöver inte massa dyr utrusning eller bo på en specifik plats för att springa. 

Så jag sa okejrå. Och då jag har lite av ett löst mål att kunna springa en mil kändes 5 km som en bra början.

Kom i mål totalt rödsprängd i ansiktet på en tid under 30 min men är inte helt såld på konceptet än och vet inte hur många lopp det kommer att bli framöver. Men tänker att det vore kul att åka upp till Stockholm för springa Tjejmilen nån gång. Mest för att jag inte kan komma på något mer peppigare lopp än så.